…ta trappan och ett steg i taget.
Vi har passerat slutfasen av ATG Svenska Cupen där vi inkasserade en torsk mot ett starkt Alingsås HK. Det är små steg på en utvecklingsfas som inte slutar på denna sida året, lärorikt är det. Mycket av arbetet just nu handlar om att sätta systematik och skapa en trygghet för de nya och gamla spelarna. Det känns som om vi har skapat ett grundfundament som vi kan bygga vidare på, det blir viktigt att inse värdet av tålamod i processen.
Det kommer med största sannolikhet svaja en del under säsongen gällande prestationer, det är något vi vet kommer vara en utmaning. Alla resor ska starta någonstans, det finns en hunger som växer sig starkare, den känslan är härlig. Ingen har sagt att det kommer bli en lätt resa, hissen är trasig, det blir till att ta trappan och ett steg i taget.
Fokus får ligga på beteende, signaler och värderingar. Stärka en bild vi vill skicka till utomstående, bygga en identitet för det som är här och nu. Det är lätt i att titta tillbaka och leva kvar i glansen av något som är långt bort om horisonten, det är en härlig känsla. Solnedgången, ljuset och den behagliga värmen som värmer huden. Kvällarna som aldrig tar slut. Det har varit en sådan känsla ett tag, den hårda kampen till trots. Huvudet precis över ytan, chippande efter luft, krigande för ett klubbmärke som funnits över 100 år. Det finns en stolthet som få andra är nära att få känna, det hör till dåtiden, med all respekt. Framtiden tillhör en annan generation, på något sätt känns det befriande, kanske lite avlastande rent av. För hur man än vänder och vrider på det så är det viktigt att landa i vardagen, känna sig stolt över det som finns här och nu. Vi ska stoltsera med det som är nutid och framför allt känna att det finns en vilja att ta sig framåt, en hunger som kräver att vi tar oss till nästa nivå. Det är en identitet vi inte vill radera från våra föregångare, förmågan att sträva uppåt och framåt. Det är en identitet ristad så hårt i våra själar att den ska efterlevas till varje pris.
Vi lämnar den sköna delen av säsongen där allt är på skoj och alla mår bra. Går vidare mot den delen där det börjar gälla. Det kittlar lite extra. Även om jag alltid uppskattat träningarna och den vardagliga utvecklingen mest så är det klart att det finns något speciellt med matcherna. Det taktiska, känslan, adrenalinet. Få saker slår det schackspelet som finns tillgängligt för tränarna, drag efter drag, skapa övertag för att få en motståndare på fall. Det är något som går att uppskatta utifrån ett nördigt perspektiv.
Lördag nästa vecka ska vi in i elden mot Anderstorp borta. En svår motståndare med den alltid lika listige Tubbi på bänken. Det blir en svår nöt att knäcka men en rolig och härlig inledning på Allsvenskan. Vi ser fram emot att äntligen börja spela om poäng.
Syns i hallarna!
